2005 började man bygga bostäder i området
Biskopshagen i de södra delarna av Växjö. Jag har gått förbi i utkanterna av det området många gånger, men jag har aldrig förut gått in där. Idag hamnade jag där lite av en slump när all snön irrade bort mig och fick mig att gå lite för långt i naturreservatet Bokhultet, som ligger alldeles intill. Jag är född och uppvuxen i Växjö och känner staden utan och innan, men när jag kom in i det ganska så nybyggda Biskopshagen var det som att vandra rakt in i en annan stad.
Den där moderna arkitekturen är förstås fin på sina sätt, men jag tycker att de flesta av husen ser väldigt kala och opersonliga ut. Det är nästan lite otäckt när de står där uppradade, exakt likadana.
Ganska smala gator och mängder av snö ovanpå gjorde att hela området kändes ganska instängt. Det kanske kan finnas en trygghet i det för vissa, men för mig för det tankarna till skräckfilmer. Det hjälper inte att det dessutom finns bommar vid infarterna.
