Plats 12 - Wakeup Copenhagen

Eftersom det ligger där det ligger, jag själv har bott i Malmö i flera år och kan tigga sovplats i Lund om jag behöver, så har jag faktiskt aldrig bott på hotell i Köpenhamn. Det har känts överflödigt och som en onödig kostnad. För enkelhetens skull valde jag ändå att göra det den här gången eftersom jag kom med tåg från Hamburg och hade packning som skulle göras av någonstans. Jag slapp dessutom passa sista tåget över sundet. När jag hittade det här hotellet under min sökning på diverse hotellsidor så blev det dessutom en del av upplevelsen och definitivt något jag kunde använda till den här bloggen.


Wakeup Copenhagen är ett hypermodernt, nybyggt hotell som dessvärre ligger mitt i en byggarbetsplats, men ett stenkast från centralstationen i Köpenhamn. Ett snyggt, modernt hotell som ser dyrt ut, men som ändå erbjuder rimliga priser. En av anledningarna till det är förmodligen att de inte behöver lika mycket personal som andra hotell. Här sköter nämligen gästerna mycket själv. Det börjar redan med bokningen via Internet och när du kommer till hotellet kan du använda en av incheckningsautomaterna i lobbyn. Ungefär som på flygplatser. Det går förstås att checka in hos en livs levande människa också, men jag ville veta hur det här fungerade så jag testade och det är enkelt. Knappa in bokningsnummer, sätt in kortet du betalt med, kolla att allt stämmer på skärmen, skriv under med en plastpenna på en plastplatta (lite som när man skriver under paketleveranser nu för tiden) och så ploppar det ut ett kvitto, ett nyckelkort och en frukostkupong till restaurangen (om du valt att boka frukost).


Så var det fixat. Dags att vända sig om och gå till någon av de mängder av hissar som bara står och väntar. Det var skillnad mot vandrarhemmen jag besökt tidigare på resan. Här vandrade jag in och hoppade till när hissen började prata med mig. "First floor. Going up.", sa en kvinnlig röst och jag tryckte lite försiktigt på en knapp, nästan lite rädd att förstöra eller smutsa ner något. Hur snabbt och mjukt som helst togs jag till rätt våning, steg ut i en av mängder av exakt likadana, modernt kala korridorer och letade upp rätt nummer.


Det var alldeles tomt och öde överallt och så vitt att det nästan var otäckt. Talande hissar hör dessutom inte till vanligheterna i mitt liv. Det kändes lite som att jag stegat rakt in i en science fiction-roman. När jag öppnade dörren till mitt rum fick jag istället känslan av att kliva rakt in i en inredningstidning, eller ett hörn i någon möbelbutik. Jag mest bara gapade och gapet gick snart över i ett fnitter som sedan byttes mot en suck och himlande ögon när jag insåg hur löjlig jag var. En liten lantis som kommit till storstan.


En stor säng framför fönstret, platt-TV på väggen, ett litet badrum i en oval form mitt i rummet. Väggarna till badrummet bestod av någon form av mattat glas, vilket såg ganska snyggt ut, och det var en skjutdörr. Det tog mig en stund att komma på att jag var tvungen att stoppa nyckelkortet i en hållare på väggen för att få elen i rummet att fungera, men när jag väl kommit så långt hade jag inget att klaga på. Här finns dessutom gratis trådlöst bredband om man råkar ha en laptop med sig, vilket jag hade. Frukostbuffén var också helt ok. Man kan inte klaga på snarkande män vägg i vägg va? Det skulle väl vara det då.