Plats 53 - Perstorp

Lånad bild.

Perstorp är en liten ort med lite över 5000 invånare enligt Wikipedia. Jag har åkt förbi med tåg nån gång när jag åkte mellan Helsingborg och Alvesta, men inte stigit av förrän jag skulle hälsa på en kompis som bor här. Jag fick en snabb guidad tur genom centrum och hade jag blundat två sekunder hade jag nog missat det, men det finns i alla fall en del fina, gamla byggnader kvar där. På järnvägsstationen finns ett spår, så det är i alla fall inte svårt att hitta rätt. Men de har minsann fått Netto hit också!

Plats 52 - Bosarp

Bosarp är en annan liten håla där det finns något som mer liknar en ruin än ett ödehus. Det har dock legat ett hus här en gång i tiden. Kanske brann det ner. Grunden finns i alla fall kvar om man vet var man ska leta ute i skogen ett stenkast från motorvägen. Det ser ut som att det legat ett större hus här och ganska ett mindre, plus en mur utmed en mindre skogsväg.

Plats 51 - Ödehus i Bjärröd

Nånstans mellan Skäralid och Perstorp finns ett ställe som heter Bjärröd och där nånstans undangömt vid sidan av vägen, bakom höga träd, finns ett annat öde hus. Det här var inte i närheten av lika övergivet och öde som ödegården i Harholma dock. Här har förmodligen någon bott ganska så nyligen, även om det var övervuxet med brännässlor och höga rosenbuskar runt omkring. Såren jag fick på benen efter den exkursionen var kvar i åtminstone några veckor.

Det är något vackert med öde hus och andra öde platser. Det finns spår kvar att de som bott där och det finns en historia att berätta. Jag blir nyfiken och det är framförallt kul att försöka fota dem.

Plats 50 - Skäralid

Skåne är ju platt, det är väl ingen konst att cykla runt där, tyckte jag en dag. Min skånske fotointresserade bekant, som även var den som visade mig ödegården, höll inte med och en solig sommardag fick jag bevisat för mig att Skåne faktiskt inte är platt. Inte ett dugg.

Skäralid är en del av Söderåsens nationalpark i norra Skåne och är inte direkt det jag tänker om jag tänker Skåne. Här finns rejäla backar, djupa skogar (om än bokskog, inte som i Småland) och en fantastisk utsikt från toppen. Oplattheten kändes dessutom rejält i benen. Ok, jag ger mig. Skåne är inte platt.

Plats 49 - Ödegård i Harholma

I Harholma, en liten bit utanför Perstorp, ligger en fascinerande ödegård. Ett bonadshus och ett par gamla ladugårdar i väldigt fallfärdigt skick plus åtminstone ett tiotal gamla bilar som stått övergivna så länge att det växer gräs rakt genom dem, svalor har byggt bon i taket inne i huset och naturen har börjat ta tillbaks platsen.

Det sitter registreringsskyltar kvar på ett par av bilarna och vid en snabbkoll på nätet fick jag fram att ingen av dem varit i drift sedan början av 90-talet. Vem som ägt dem eller bott på gården, eller vad som hänt där vet jag dock inte. Det är ganska spännande att stå där och fundera på det dock.

Plats 48 - Citadellet, Landskrona

Jag har visserligen varit utanför Citadellet i Landskrona någon gång tidigare, men jag hade aldrig varit inne förut. Idag såg det väl lite annorlunda ut mot hur det brukar se ut förstås, eftersom Lars Winnerbäck och hans turnécirkus hade kommit på besök. Det var ändå en vacker plats med vallgraven och vallarna runt omkring, och så Citadellet självt förstås. En perfekt sommarkväll för utomhuskonsert dessutom. Kunde inte bli mycket bättre.

Plats 47 - Knossos

Enligt Wikipedia är Knossos den största arkeologiska fyndorten från grekisk bronsålder. Knossos ligger ca 4 km från Heraklion och består idag av delvis originaldelar och delvis återuppbyggda delar som visar hur det en gång såg ut. Vi gick bara runt utomhus och tittade, men det ska även finnas ett museum alldeles intill där alla originalmålningar, krukor och liknande finns att beskåda.

Det som fanns att se utomhus var tillräckligt dock. Bland annat en gammal teater (det var vad de trodde iaf) och Kretas äldsta väg (kanske det var europas äldsta väg t o m) som ursprungligen gick från Knossos till havet, vilket tyder på handel - export och import.

Plats 46 - Heraklion

Heraklion är Kretas huvudstad med ca 130 000 invånare och är väl ungefär som stora städer är rent allmänt. Mycket folk, mycket turister, massor av souvenirkrimskrams, butiker och restauranger. Är det dessutom väldigt extremt tokvarmt och guiden lurat in en på en mindre trevlig men alltför dyr lunchrestaurang så kanske man helst vill gå och gömma sig nånstans och inte har så mycket lust kvar att se sig omkring.


En mumsig lyxglass och en stund i skuggan intill hamnen hjälpte något dock och staden har säkert sina fördelar också, men kändes väl hetsig just idag.

Plats 45 - Rhetymnon

Rhetymnon är Kretas tredje största stad och ligger, liksom de flesta andra städer, vid havet. Vi gjorde ett ganska kort besök här för att besöka det arkeologiska museet men vi fick också tid att titta runt lite själva. Det är en mysig stad med gamla stenbyggnader och utsikten mot havet är fantastisk.

På flyget till Kreta satt jag bredvid ett par som verkade prova allt som fanns på planet i dryckesväg. Jag fick resa mig gång på gång för att släppa ut dem till toaletten. Det paret skulle bo i Rhetymnon kommer jag ihåg och det hade nog varit ett mysigt ställe att bo på.

Plats 44 - Arkeologiska museet i Rethymnon

I Rhetymnon finns ett arkeologiskt museum där de har en hel samling originalstatyer och sarkofager. Det var i alla fall vad den entusiastiska guiden berättade för oss och det stod vakter runt omkring som var väldigt noga med att ingen fick röra något eller fotografera med blixt.

Det stod ett par väldigt små sarkofager i en del av rummet och det förklarades att man tydligen vikt människor på mitten för att få ner dem. De låg i fosterställning.

Plats 43 - Saluhallen, Chania

Saluhallen i Chania har bara öppet vissa tider och på vissa dagar vilket gjorde att vi missade den under vårt första besök i Chania. Under andra besöket gick det bättre.

Saluhallen är formad som ett kors och har fyra olika ingångar (eller utgångar, beroende på hur man vill se det). Här finns allt som brukar finnas i en saluhall. Mat av alla slag, fisk, kött, ost, kryddor. Kläder och väskor och diverse turistkrimskrams fanns förstås också. Och mängder av människor.

Plats 42 - Kisamos

Efter en lång dag i bil i hettan och många nya platser började energin tryta lite, så det blev inte av att vi tittade så mycket på Kisamos. En snabbvisit bara. Vi hade träffat på en mysko kille i Kolymvari som tipsade oss om hur mysigt det tydligen var i Kisamos. Kolymvari däremot hade han inte mycket till övers för. Jag är lite osäker på om killen var australier eller kanske rent av sydafrikan, nån märklig dialekt hade han i alla fall och vad jag kunde se så var nog allt Kolymvari bra mycket mysigare än Kisamos. Men så såg jag inte så jättemycket heller.

Plats 41 - Late Minoan Tholos Tomb

En bit nedanför den tyska krigskyrkogården kan man, om man är uppmärksam, hitta en annan gravplats. Den här är betydligt äldre dock. Är man inte rädd för ödlor som springer runt fötterna på en så kan man vandra in och titta inne i graven, fast det finns inte så hemskt mycket att se där längre mer än stenväggar. Det är ändå lite häftigt att gå där och fundera på att folk gick där för så vansinnigt många år sedan också.

Plats 40 - Tyska krigskyrkogården i Maleme

En annan plats som jag blivit tipsad om var den tyska krigskyrkogården i Maleme. Det är väl egentligen mer en minnesplats än en kyrkogård eftersom de soldater den är där för omkom ute i havet, men det är en fantastiskt vacker plats och blev ganska direkt en av mina absoluta favoritplatser på hela resan. Där var lugnt, tyst så när som på en högljudd orkester av gräshoppor, och en otroligt fin utsikt. Väl värt ett besök bara av den anledningen.


Det ligger högt upp på en höjd och lite utanför byn Maleme så det är inte helt lätt att ta sig dit utan bil. Vi hörde om en man på hotellet som tagit bussen till Maleme och promenerat till kyrkogården, vilket resulterade i att hotellpersonalen kallade honom för "crazy". Ingen promenerar långa sträckor mitt på dagen i den hettan.

Plats 39 - Galinis

Vi körde på motorvägar och mindre vägar, inne bland bergen och högt upp intill stup ner mot havet. Vackert var det, så halvvägs mellan Georgiopolis och Souda stannade vi till vid en utkiksplats som tydligen hette Galinis. Fantastisk utsikt över havet, hamnen i Souda (som tydligen är Europas största naturliga hamn, vad nu det betyder) och en ö med en gammal borg på.

Plats 38 - Georgiopolis

Vi letade efter någon lämplig plats att äta lunch på efter några vändor åt fel håll utan att hitta det vi sökte när kartan inte riktigt stämde överens med skyltarna. Jag hävdar bestämt att det inte var kartläsaren det var fel på.

Hur som helst så råkade vi hamna i Georgiopolis som är en gammal fiskeby. Fast mer än fiskeby såg det ut som en överexploaterad turisthåla. Vi satt på en uteservering med utsikt över havet, stranden och några hundra halvnakna, röda, svettiga turistkroppar.

Kom man väl bort från havet och in bland husen var det ändå en mysig liten by.

Plats 37 - Kournas lake

Jag hade fått ett tips om att Kretas tydligen enda naturliga sjö skulle vara en väldigt vacker plats att besöka, så vi hyrde en bil och begav oss dit. Sjön, med de omkringliggande bergen, var väldigt vacker men för en smålänning är en lagom liten sjö inte världens mest otroliga upplevelse.

Synd var att området var lite väl exploaterat. Vi tappade räkningen på antalet BEACH-skyltar och vi förstod aldrig riktigt poängen med dem heller. Kan det vara någon som inte ser själv att det finns en strand där? Eller det kanske var menat som engelskundervisning? Fast varför det då? På Kreta. Skriv på grekiska istället då.


Utan alla mängder av trampbåtar och övriga flytetyg ute på sjön hade det var lättare att se de faktiskt ganska imponerande färgskiftningarna i vattnet.

Plats 36 - Kolymvari

Innan vi for till Kreta hade lillasyster funnit en hemsida som heter A walk through Kolymvari. Den består av lite text och tre bilder på en korsning, framsidan av en restaurang och ett par män som sitter och snackar och den generella bilden den hemsidan gav av byn Kolymvari var inte direkt upphetsande. Vi tänkte att vi måste undersöka om det verkligen finns så lite att se här och om vi inte kunde lyckas ta bättre bilder.


Kolymvari ligger några kilometer från byn där vi bodde, mellan Tavronitis och Kisamos och är en liten by alldeles intill havet. Det finns en liten hamn, några få små turistbutiker och ett gammalt kloster som var under renovering när vi var där. Vi blev bjudna på en sup i den första butiken vi tittade förbi vid 9-10-tiden på morgonen och fick veta av ägaren att han tydligen själv varit ute på fälten samma morgon och tagit hand om oliverna som sedan skulle bli till den olivolja han sålde i butiken. Om det var sanning eller inte förtäljer inte historien, men trevlig var han.

Det fanns också gott om halvrenoverade hus här i byn, liksom i andra delar av Kreta och det har jag i efterhand fått veta tydligen beror på att de får bidrag eller någon typ av lån om de börjar renovera, men inte blir återbetalningsskyldiga förrän det är färdigt. Alltså får det stå halvfärdigt.


Vi fick också en mindre trevlig toalettbesöksupplevelse i Kolymvari. Vi letade efter en restaurang som såg ok ut på lite håll, mindre ok när vi kom närmre och än mindre ok när vi blivit pekade ut på en bakgård till något som närmast kan beskrivas som ett utedass. Men ibland har nöden ingen lag.

Plats 35 - Chania

Chania är Kretas nästa största stad med ca 65 000 invånare och var dessutom huvudstad under en tid. Staden ligger på Kretas norra kust och bjuder på många sevärdheter. Gamla staden, med gamla byggnader och mängder av små butiker är en upplevelse, liksom hamnen med det venetianska fyrtornet eller Saluhallen. I de små butikerna kan man hitta allt från "märkesglasögon" och tacky souvenirer till grekiska statyer och färsk fisk.

Det kan vara värt att veta att vissa ställen stänger under några timmar under eftermiddagen, eftersom det räknas som siesta när det är som varmast, men inne i Chania märkte vi aldrig särskilt mycket av det.

Bäst är nog att försöka strunta i kartor och bara strosa runt lite på egen hand istället och se var man hamnar.

Plats 34 - Tavronitis, Kreta

Tavronitis är en liten by alldeles intill havet på västra Kreta. Kommer man hit som turist är det förmodligen i första hand för att hotellet råkar ligga här och i så fall har man hamnat på ett ganska litet hotell, ett av två möjliga (så vitt jag kunde se). Vill man inte bo mitt i något exploaterat turistområde så hamnar man helt rätt om man väljer Tavronitis.

Istället för Kaffestugan hittar man äkta små grekiska restauranger, några få butiker, massor av olivträd, getter och en oändligt lång klapperstensstrand. Man får både somna och vakna till ljudet av syrsor, getter och havsvind (om inte grannarna råkar ha födelsedagsfest förstås) och får lugnet utan att för den sakens skulle bo långt ifrån alla sevärdheter.