Innan vi for till Kreta hade lillasyster funnit en hemsida som heter A walk through Kolymvari. Den består av lite text och tre bilder på en korsning, framsidan av en restaurang och ett par män som sitter och snackar och den generella bilden den hemsidan gav av byn Kolymvari var inte direkt upphetsande. Vi tänkte att vi måste undersöka om det verkligen finns så lite att se här och om vi inte kunde lyckas ta bättre bilder.
Kolymvari ligger några kilometer från byn där vi bodde, mellan Tavronitis och Kisamos och är en liten by alldeles intill havet. Det finns en liten hamn, några få små turistbutiker och ett gammalt kloster som var under renovering när vi var där. Vi blev bjudna på en sup i den första butiken vi tittade förbi vid 9-10-tiden på morgonen och fick veta av ägaren att han tydligen själv varit ute på fälten samma morgon och tagit hand om oliverna som sedan skulle bli till den olivolja han sålde i butiken. Om det var sanning eller inte förtäljer inte historien, men trevlig var han.
Det fanns också gott om halvrenoverade hus här i byn, liksom i andra delar av Kreta och det har jag i efterhand fått veta tydligen beror på att de får bidrag eller någon typ av lån om de börjar renovera, men inte blir återbetalningsskyldiga förrän det är färdigt. Alltså får det stå halvfärdigt.
Vi fick också en mindre trevlig toalettbesöksupplevelse i Kolymvari. Vi letade efter en restaurang som såg ok ut på lite håll, mindre ok när vi kom närmre och än mindre ok när vi blivit pekade ut på en bakgård till något som närmast kan beskrivas som ett utedass. Men ibland har nöden ingen lag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar